De flesta av oss har säkert läst en och annan deckare, och de flesta har nog koll på att det ofta handlar om ett eller flera brott som ska lösas, där gärningspersonens identitet ofta hålls hemlig nästan in till slutet. Det behöver inte nödvändigtvis vara en som faktiskt är detektiv till yrket som löser brottet, men någon eller några av personerna i boken har detektivrollen i boken. Att en historia handlar om detta är på intet sätt unikt, men traditionellt finns det några givna regler som en deckare (eller kriminalroman, som det också kallas) normalt håller sig till. I den här artikeln berättar vi lite mer om den klassiska deckaren och dess komponenter.
Fair play – läsare och detektiv på samma villkor
En tjusning med deckare är att försöka lista ut vem skurken är innan författaren faktiskt avslöjar det. Som läsare ska man oftast kunna ha några alternativa brottslingar tidigt i berättelsen – skurken ska alltså presenteras relativt tidigt i berättelsen. För att kunna roa sig med att lista ut vem som begått brottet innan detektiven i boken gör det krävs att ledtrådarna genom historien också är de som detektiven i boken får. Kanske lyckas man då som läsare lista ut vem exempelvis mördaren är innan författaren bestämt sig för att låta detektiven göra det. I vanliga deckare hör det också till saken att eventuella övernaturliga orsaker till brottet avfärdas.
Logiska ledtrådar och detektiven är utan skuld
Ledtrådarna som detektiven i boken får ska heller inte vara av någon allt för slumpartad karaktär. Detektiven ska alltså inte kunna lista ut vem brottslingen är genom någon form av olycka, genom en oväntad bekännelse eller genom ren slump.
Detektivens karaktär
Detektiven kan ha olika karaktär. Ibland är denne högst moralisk, ibland snudd på brottslig själv, eller helt enkelt en tänkare som i princip listar ut hur brottet begåtts och utav vem utan att undersöka några brottsplatser eller förhöra någon. Den sistnämnda kallas för fåtöljdetektiv.
Olika villospår för läsaren och detektiven, alibin och motiven kan broderas ut i oändlighet för att göra berättelsen spännande.
